Härliga vintertid

Hälften av vår familj gillar snön och kylan, en fjärdedel är likgiltig och den sista fjärdedelen är starkt ogillande.

Qlara och jag älskar att vara ute och pulsa i snön och känna kylan bita i kinderna (mina i alla fall). Robin reflekterar inte så mycket över det, är det snö så är det snö och är det kallt så är det så, det är inte så mycket att varken tycka om eller ogilla för det är ju som det är. Buzz hatar snön och kylan. Han ligger helst inne och sover på det tjocka duntäcket i sängen. Ibland får han för sig att han vill ut och springa av sig men han vänder för det mesta i dörren. Då springer han av sig här inne istället. En katt som i normala fall är lugn och harmonisk blir som en kattunge igen om den inte får vara ute och jaga och busa. Min stickning får inte vara i fred för fem öre och nu klättrar han på allt som går att klättra på. Det är som att ha kattunge igen, trodde vi kommit över det stadiet. Men det är synd och klaga.

Qlara och jag gillar i alla fall att vara ute i snön. Idag mötte vi Bella och King med deras ägare. Bella är en tvåårig golden och King är en ettårig schäfer, de brukar leka alla tre när vi springer på varandra i skogen lite då och då. King försökte utmana Qlara idag, men då fick han veta att han hade gjort så fel man bara kan göra. Det är nämligen Qlaras skog vi vandrar i nuförtiden. De körde sitt maktspel ett tag men det slutade med att Qlara blängde strängt på King och vid minsta lilla pip morrade Qlara sitt djupaste morr. Det var roligt att se men det gällde att hålla sig undan om man inte ville hamna mitt i. Bella såg sin chans att vila lite när de stannade så hon la sig bredvid i snön, tuggade på en pinne och tittade på.  


Det är roligt att det finns hussar och mattar i skogen som inte är rädda för att låta hundarna leka med varandra och ha sina små maktkaper. Qlara tycker det är astråkigt med hundägare som inte vill hälsa. Qlara tycker det skittråkigt med alla som inte vill hälsa.

För några veckor sedan skulle jag packa in både hund och katt och packning i bilen för att åka hem till mamma och pappa i Motala och Qlara som alltid varit skraj så fort det vankats bilåkning hade nog vid det laget börjat koppla ihop bilåkningen med något roligt. För det första som hände när jag öppnade bildörren var det här:

Sen fastnade hon där lite och det var nog då hon insåg att hon inte är någon jättebra förare ändå. Hon nöjde sig med att sitta bak.

Hur rolig snön är så vill man ibland bara ta en tupplur med sin allra bäste vän.