Promenad runt Djurgården

Jag har lite svårt att förstå att man ska FÅ energi av att träna och motionera och vara ute i friska luften. Den här lördagen började jag och Qlara med en promenad i vår vanliga skog, för att sedan fortsätta med hissåkning, tunnelbaneåkning och en lång och skön promenad runt Djurgården med Jenny. Jag är helt slut. Qlara däremot har fattat galoppen med att få energi. Hon har koll på allt som händer hela tiden här hemma. 

Qlara var den duktigaste tjejen någonsin. Hon var så rädd så hon skakade nere under marken och i hissen och i själva tunnelbanetåget. Ändå bråkade hon inte. Hon följde snällt med mig. På väg hem var det en annan, liten hund på tåget. Den såg tunnelbanevan ut och låg snällt på golvet. Jag tror att den sa till Qlara att hon också skulle lägga sig för det gjorde hon. 

På promenaden mötte vi massor av andra hundar och återigen var Qlara den bästa och visade inte ens lite intresse. Det var en riktigt underbar promenad, Djurgården är fint och solen sken och luften bet lite i kinderna. Jenny och jag konstaterade att den här hösten är ovanligt underbar och inte alls deprimerande som höstar brukar vara. 

Jag tog inga bilder men det gör inget för jag har andra, underbara bilder på Qlaras punkfrilla som jag vill visa =)

Hur underbar är hon inte?! <3

Om Qlara själv får välja

Ibland när vi är ute på promenad så har jag absolut ingen som helst fantasi om vart vi kan promenera. Det känns mest tråkigt för att vi har gått på alla ställen så många gånger men jag vill ändå hitta på något nytt så att Qlara får lite nya lukter att undersöka. Då är det bra när Qlara är upptäckarhumör.

Oftast när jag låter henne gå som hon vill följer hon stigen och så sätter hon sig ner och frågar mig vart vi ska. Ibland däremot är hon som sagt på upptäckarhumör. Då sätter hon nosen i marken och så går hon dit nosen för henne. Jag hänger på i brist på andra förslag. Ibland kastar hon ett öga på mig för att se att jag är med.

Gårdagens morgonpromenad var en sådan typ av promenad. Det var skönt och vi såg faktiskt fågelskådare.

Buzz var som vanligt en trogen följeslagare på promenaden.

Och här är Qlara på vår jättehärliga promenad imorse. Jag måste bara säga hur mycket jag älskar de omgivningar som finns här. Kan inte förstå hur fantasin kan tryta när vi har så här underbara parker och skogar. Qlara ser ju vettskrämd ut på bilden och det säger ju en del om mina fotografkunskaper, men egentligen var hon väldigt nyfiken på fåren som man ser som vita små prickar längst bort (de sprang när de fick syn på Qlara)